knas i brallan

"Times like these" vill jag spela högt och sjunga med. Känna att det är bra som förut. Att allt, inte nödvändightvist behöver vara detsamma, men att banden är desamma, om inte bättre. Men icke sa nicke. På så vis går det utför. Men ändå... uppför.

Jag inser att du, min vän
inte prioriterar mig
Att jag på så vis lär mig
vart jag ska placera dig
Adjö till miss ovetande
morsning till tjejen som...
vet lite mer, kanske?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0