du hjälper mig att inse,
 förstå verkligheten. 
 ville inte se den är såhär.
 fylld av hat.
 dumheter.
 du är lika omogen som en omogen människa.
 det ville jag inte tro om dig.
 jag ville tro att du var bäst,
 vilket du kanske var?
 jag ville tro att jag betydde mest,
 det kanske jag gjorde?
jag ville tro att du var en egen person,
en person som kämpar,
en person som inte låter andra styra dig.
du kunde inte tämjas.
nu kan du.
& det är fegt.

Läste nyss en fin flickas blogg. Hon skrev att när folk med perfekta liv stöter på problem, deppar de ihop & faller. De gräver ner sig i gropar, och kämpar inte för att ta sig upp! Men vi som lever operfekta liv, vi som stöter på problem men kämpar oss bort från dem. Vi är starka. Där har vi mitt problem.
Jag tycker om spänningen & känslan av att falla. Den lockar mig. Jag vill så gärna se vart jag hamnar. Vad som kommer att hända med mig. Hur jag tar mig upp ur det mörka igen. Om jag tar mig upp.
Jag är en sådan människa som kämpar. Tar itu med problemen. Men ibland är lusten av att falla större.

du måte lära dig att ge, också.